Fredrica

Idag blev jag stoppad utanför Hemköp av en säljare från Tele2 som ville kränga på mig ett superbra erbjudande för min mobil. Jag ringer redan med ett ganska superbra erbjudande men eftersom jag är uppfostrad till att vara ganska artig stod jag lydigt kvar och lyssnade på hur superbra Tele2-killen kunde ordna det för mig och min plånbok om jag bara var så gullig och skrev på några små fina papper. Och jag fick beröm för nästan allt; väskan, håret, jackan, klockan, min snygga mobil... Ett tag undrade jag nästan om han inte skulle falla på knä och fria också mitt upp i alltihop. Och efter att han fått mitt för- och efternamn tog han dessutom sig friheten att kalla mig Freddy som om vi vore gamla bundispolare sedan många år tillbaka. Jag undrar verkligen om det är sådan man måste vara för att bli säljare. I så fall har jag i alla fall ett yrke att stryka från min detta-vill-jag-bli-när-jag-blir-stor-lista. Skönt.