Så bra det kan bli ändå
Tidig morgon. Iskallt ute. Nationellt prov i Svenska B hela dagen. Just provet gör mig i och för sig inte mycket – att skriva uppsats är roligt – men bara att det sker just en tidig, mörk och kall novembermorgon gör att jag hellre gärna skulle vilja ligga kvar i min varma säng och sova några timmar till.
Men så när jag sitter på bussen händer det. Ni vet, en sådan där lite sak som gör att man inte kan undvika att bli på gott humör. Just när vi kör förbi Särö kyrka och alla vinterbleka och trötta passagerare ser ut att snart vilja ge upp sprakar högtalaren plötsligt till och busschauffören (som dessutom var en kvinna – uppiggande bara det) säger i mikrofonen: "titta där, allesammans, två älgar till vänster."
Och mycket riktigt står där två älgar och glor vid vägkanten. Och det räcker för att alla trötta ansikten i bussen skall bli pigga och nyfikna och med stort intresse börja följa de två jättedjuren under utrop som "gud, vad söta!" och "det här är ju nästan som safari."
Och jag ler där jag sitter på min plats med min iPod med Ulf Lundell på högsta volym och tänker att livet nog kanske inte är så dumt ändå trots allt.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Visst är det de där småsakerna som gör det !:)
Trackback
