En riktig djurvän

Ensam hemma med Stella som morrar åt mig så fort jag visar mig på nedervåningen. Försöker ge henne hundgodis och gulla med min allra ljusaste röst men inget funkar. Hon bara tittar på mig med förakt som om det är mitt fel att inte hennes älskade Hanna är hemma. Vad gör jag för fel? I princip gör jag precis allt det som Hanna gör med henne; jag klappar, kelar (inte så ofta i och för sig) går ut och går, ger henne mat, säger fy när hon är dum och bra när hon är snäll (vilket inte heller händer så ofta, men ändå.) I alla fall, trots alla mina (nästan) otroliga ansträngningar: ingen respons alls. Skall jag behöva kyssa hennes fötter eller vad är det egentligen frågan om?
Nu väntar brasa, virkning och uppsats om Eva och Efvas bröllop (och eftersom jag är kvinna har jag inga svårigheter med att skriva och syssla med handarbete på samma gång, vilken tur man har!)

Kommentarer
Postat av: Johanna

Hahah älskar slutknorren på texten om förmågan att kunna göra två grejer samtidigt !

2010-09-13 @ 21:08:29
URL: http://www.nattstad.se/johannaei

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0