Fredrica

Min pappa sa till mig för ett tag sedan att han skulle gå ner i vikt och börja träna hårdare för att komma i form igen. Först förstod jag inte riktigt vad han menade. Vadå i form? Han har ju alltid varit i form? Men så kom jag på mig själv med att se på honom som han sett ut när jag var liten  Då var han senig, stark, pigg och försedd med en ganska imponderande tvättbräda. Men så insåg jag att han faktiskt inte såg ut riktigt så längre. Jag har alltid sett honom som min sportiga och vältränade pappa som började dagen med havregrynsgröt och en runda i joggingspåret, men nu stod han helt plötsligt där framför mig, aningen trött, sliten och med något som såg ut att vara början på en mage orsakad av en och annan kaloririk öl. Det slog mig då att det kanske är fler som går runt och ser på sina nära och kära som de såg ut för jättelängesedan. Och det måste ju då betyda att det finns de som ser även mig som jag såg ut när jag var typ... 12. Hemska tanke. Här går man upp på morgonen och sminkar sig och väljer kläder, och så ser folk ändå bara en finnig tonåring med rosa Henri Lloyd-jacka och aning för mycket foundation. Hade man vetat det hade man ju kunnat lägga upp någon sorts plan på hur man ville bli sedd senare i livet. I mitt fall hade den där seglarjackan nog då fått hänga kvar på sin galge i affären och foundation hade jag nog skippat helt. Men det är så dags att komma på det nu.