Fredrica

Det är så kul med vissa killar på gymmet. Ni vet, de där riktigt supermuskulösa biffarna som dricker proteindrycker och säkert äter lite anabola också vid sidan av och som nästan bor där bland alla maskiner och vikter eftersom dera muskler kanske tynar bort om de inte är där och trimmar dem varje dag. Ni vet vilka jag menar.

De killarna lyckas jag alltid hamna bredvid. Där sitter jag och jobbar lite diskret med mina lagom tunga vikter och då kommer Mr Anabola och slår sig ner vid maskinen intill och liksom med ett vrål börjar lyfta sina hundrakilostyngder samtidigt som han ler överlägset mot mig. Det är som om han vill att jag skall bli avundsjuk på hans glänsande jättemuskler och känna mig dålig för att jag inte lyfter lika mycket som han men tyvärr, jag går inte igång på det där. Jag betalar inte mitt gymkort för att se ut som en stoppad korv och jag är inte det minsta sugen på att träna iklädd flipflop. Eller bar överkropp. Så därför ler jag bara alltid väldigt vänligt mot dessa killar – eller män snarare – och får nästan moderskänslor samtidigt som jag jobbar vidare med mina lätta vikter.