Fredrica

Att börja läsa psykologi har inneburit att jag mer eller mindre har börjat genomskåda mig själv och mitt beteende. Numera tänkter jag ofta saker som "där tog jag till bortträngning för att skydda mig själv från obehagliga känslor" och "ajdå, dät lär jag visst detets biologiska drifter komma fram på ett opassande sätt." Det är ganska fascinerande faktiskt. Och också lite hämmande. Man vill ju gärna tro att man är unik och inte allt ägnar sig åt allt det som står i psykologiboken, men så inser man att man visst tar till bortförklaringar för att skydda sig själv och att ens perception dagligen påverkas av olika typer av subliminal information utan att man är medveten om det. Inte så mycket att göra något åt, antar jag. Det är väl bara att gilla läget.