Skynda att älska (lite allvar)
Livet är så skört. Det är inte ofta man tänker på det. Men så dör folk helt plötsligt och med ens blir man påmind om att döden kan vara ganska nära trots allt. En gammal lärare från grundskolan dog i måndags - alldeles för tidigt. Han var inte äldre än min egen pappa och hade både fru och barn. Det är läskigt hur fort det kan gå. Ena dagen levande, nästa död. Och kvar står en familj i chock och sörjer i förtvivlan över en forlorad make, son och pappa.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla de gånger jag och mamma skiljts åt som ovänner på morgonen efter att ha bråkat om något egentligen helt obetydligt som en odiskad kopp eller en borttappad vante. Jag tar helt förgivet att vi ses hemma på kvällen igen och kan reda upp allt. Men vem kan egentligen veta om bussen jag tar hem från skolan faktiskt kör av vägen just den dagen, eller om mammas bil kanske blir nermejad av en långtradare på väg hem från jobbet. Det är det ingen som vet men det tänker vi aldrig på. Undrar egentligen vad man skall behöva uppleva för hemskt för att inse att livet inte är en självklarhet.
Så man skall skynda att älska, som Alex Schulman skrev i sin bok. Man skall älska dem man tycker om så till den milda grad att man blir helt matt, och man borde egentligen inte skiljas åt ens en minut utan att först säga hur betydelsefull man är för varandra.
Det är brottom. Skynda, skynda – älska, älska. Igår, idag, imorgon – nu! För helt plötsligt kan det vara för sent och då står man där med ett hjärta glödande av kärlek men ingen att ösa den på.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla de gånger jag och mamma skiljts åt som ovänner på morgonen efter att ha bråkat om något egentligen helt obetydligt som en odiskad kopp eller en borttappad vante. Jag tar helt förgivet att vi ses hemma på kvällen igen och kan reda upp allt. Men vem kan egentligen veta om bussen jag tar hem från skolan faktiskt kör av vägen just den dagen, eller om mammas bil kanske blir nermejad av en långtradare på väg hem från jobbet. Det är det ingen som vet men det tänker vi aldrig på. Undrar egentligen vad man skall behöva uppleva för hemskt för att inse att livet inte är en självklarhet.
Så man skall skynda att älska, som Alex Schulman skrev i sin bok. Man skall älska dem man tycker om så till den milda grad att man blir helt matt, och man borde egentligen inte skiljas åt ens en minut utan att först säga hur betydelsefull man är för varandra.
Det är brottom. Skynda, skynda – älska, älska. Igår, idag, imorgon – nu! För helt plötsligt kan det vara för sent och då står man där med ett hjärta glödande av kärlek men ingen att ösa den på.
Kommentarer
Trackback
