Länge leve våren
Det är inte meningen att det alltid skall handla om väder så fort jag skriver här men nu bara måste jag få utbringa en skriftlig skål för detta fantastiska underbara vårväder. Förra veckan var det snöstorm – nu får man nästan överväga att lämna jackan hemma på morgonen. Som jag har sagt förr: årstiderna är ur led. Men vad gör det när det innebär att man kan ägna lunchrasten till att sola ansiktet mot en husvägg. Underbart!
Jag hörde någon som ringde in till P3 förra veckan och klagade på att alla blev så oprovocerat glada på våren. En ganska konstig sak att klaga på (och vad skulle egentligen P3 göra åt saken?) men faktum är att det verkligen stämmer. Så fort solen tittar fram börjar folk le mot varandra på gatorna igen. Det är som om de vaknar upp ur den eviga vintervilan där allt bara var grått och trist och helt plötsligt bestämmer sig för att leva igen. Sedan finns det ju de som blir deprimerade på våren också, men dem har jag aldrig riktigt förstått mig på.
Jag hörde någon som ringde in till P3 förra veckan och klagade på att alla blev så oprovocerat glada på våren. En ganska konstig sak att klaga på (och vad skulle egentligen P3 göra åt saken?) men faktum är att det verkligen stämmer. Så fort solen tittar fram börjar folk le mot varandra på gatorna igen. Det är som om de vaknar upp ur den eviga vintervilan där allt bara var grått och trist och helt plötsligt bestämmer sig för att leva igen. Sedan finns det ju de som blir deprimerade på våren också, men dem har jag aldrig riktigt förstått mig på.
Kommentarer
Trackback
