Fredrica

Nej, inte våren igen – den ankomsten är redan avklarad. Även om våren är underbar på alla sätt och vis så är det här nästan snäppet bättre: min studetmössa har nämligen kommit! Jag kände sann lycka och frihet idag när jag cyklade hem från posten i vårsolen med kartongen i cykelkorgen och väl hemma packade upp den lilla godbiten under mamma och Hannas förtjusta jubel. Det kändes högtidligt. Det kändes mäktigt. Det kändes stort.

Jag var bara tvungen att ställa mig framför spegeln iklädd hela härligheten och för min inre syn föreställa mig hur jag med ett odödligt glädjerus i kroppen stod på ett blomsterklätt lastbilsflak med ett tjugotal andra glada studenter och dansade till någon upptempo-dunkadunka-vinnar-låt. Kanske något i stil med We are all the winners med Nick Borgen, eller varför inte Leva livet med Gyllene Tider. Jag har fortfarande väldigt svårt att inse att jag faktiskt efter 12 år skolgång kommer att få uppleva detta, men i min kalender står det faktikst STUDENTEN inskrivet den 1 juni och eftersom allt som står där följs slaviskt av mig måste det betyda att även denna lilla händelse är på största allvar. Otroligt men sant. Och alldeles, alldeles underbart...