Fredrica

Det finns perioder då det känns som ett mysterium att dygnet bara har 24 timmar. Just nu är det en sådan period. Hur skall man lyckas med att få in alla viktiga saker på denna korta tid och dessutom hinna med att sova också? Och var finns ett tillräckligt stort papper som duger någorlunda bra som att göra-lista när A4-arken är för små? Livets stora frågor.
Men jag gör tummen upp som Hanna – allt löser sig!

Christer i P3 kan vara ett av de mysigaste och bästa radioprogrammen som finns just nu. Programledarna Morgan och Christer är två riktigt härliga svärmorsdrömmar som på riktigt verkar både sympatiska, snälla och intresserade av andra människor – trots att de är lite av två kändisar. Man kan nästan säga att de är lite som radiovärldens Mark Levengood och Jonas Gardell med den lilla skillnaden att båda är hetero och att Christer till och med har fru och barn. Men det där är väl ganska oväsentligt egentligen. Vilken läggning de har alltså.

Idag fick jag i alla fall prata med självaste Morgan i direktsändning. De hade temat "vad klarar du dig inte utan?" och jag kom direkt att tänka på havet och alla mina dopp. Så jag lyfte luren och ringde in, bara sådär. Och så kom jag med och fick prata med lille Morgan och han var precis så god och snäll som han alltid är annars i radio. Men jag vet inte om det berodde på att Morgan är från Göteborg eller på att jag blev så exhalterad, för när jag lyssnade på inspelningen sedan hör jag att jag låter som värsta klassens göteborgare. Det var bara ordvitsarna och det klassiska "gött mos" som fattades. Men kanske är det så jag låter. Ganska tur att jag inte hör mig själv i radio så ofta då.

Jag är så frustrerad. I min mobil gör jag alltid anteckningar över saker jag måste komma ihåg. Det kan vara minnesnoteringar, att göra-listor, viktiga datum eller geniala idéer som jag bara inte får glömma. Det är smart.

Men när jag låg i sängen igår kväll och tittade igenom mina senast skrivna små noteringar fick jag läsa följande mening: R posar på syltburk. Inget mer. Jag förstod absolut ingenting, och det gör jag fortfarande inte. Vad kan jag ha menat med det där?
R? Vem är det? Och varför skulle denna R posera på en syltburk? Och framförallt: varför var det viktigt för mig att komma ihåg det?

Det blev inte mycket sömn i natt tack vare detta. Jag har tänkt fram och tillbaka och verkligen försökt komma på vad jag kan ha menat men det är bara helt blankt. Anteckningar i mobilen är verkligen jättebra men det är ännu bättre om man lär sig tyda dem också.

Det finns något som jag tror alla småsyskon är exterper på, och det är konsten att lyckas med att från den ena sekunden till den andra få omgivningen att smälta och helt glömma av att man alldeless nyss varit en idiot.
Min syster är mästare på det.

Jag var mitt uppe i ett telefonsamtal med en eventuell blivande arbetsgivare och just då stormar Hanna in och stör mig med flit trots att jag med hjälp av väldigt tydliga minter visar att jag inte får bli störd. När jag har lagt på blev jag såklart helt rasande och gav henne en rejäl utskällning för att hon skulle förstå att hon hade gjort fel. Jag hade nästan hunnit bestämma mig för att vara sur på Hanna resten av dagen som straff, men just då kommer hon tassande med den här lilla lappen och vips, så är allt glömt och förlåtet.
Älskade lilla minisyster. Så fin du är.

Nej, inte våren igen – den ankomsten är redan avklarad. Även om våren är underbar på alla sätt och vis så är det här nästan snäppet bättre: min studetmössa har nämligen kommit! Jag kände sann lycka och frihet idag när jag cyklade hem från posten i vårsolen med kartongen i cykelkorgen och väl hemma packade upp den lilla godbiten under mamma och Hannas förtjusta jubel. Det kändes högtidligt. Det kändes mäktigt. Det kändes stort.

Jag var bara tvungen att ställa mig framför spegeln iklädd hela härligheten och för min inre syn föreställa mig hur jag med ett odödligt glädjerus i kroppen stod på ett blomsterklätt lastbilsflak med ett tjugotal andra glada studenter och dansade till någon upptempo-dunkadunka-vinnar-låt. Kanske något i stil med We are all the winners med Nick Borgen, eller varför inte Leva livet med Gyllene Tider. Jag har fortfarande väldigt svårt att inse att jag faktiskt efter 12 år skolgång kommer att få uppleva detta, men i min kalender står det faktikst STUDENTEN inskrivet den 1 juni och eftersom allt som står där följs slaviskt av mig måste det betyda att även denna lilla händelse är på största allvar. Otroligt men sant. Och alldeles, alldeles underbart...

Det är inte meningen att det alltid skall handla om väder så fort jag skriver här men nu bara måste jag få utbringa en skriftlig skål för detta fantastiska underbara vårväder. Förra veckan var det snöstorm – nu får man nästan överväga att lämna jackan hemma på morgonen. Som jag har sagt förr: årstiderna är ur led. Men vad gör det när det innebär att man kan ägna lunchrasten till att sola ansiktet mot en husvägg. Underbart!

Jag hörde någon som ringde in till P3 förra veckan och klagade på att alla blev så oprovocerat glada på våren. En ganska konstig sak att klaga på (och vad skulle egentligen P3 göra åt saken?) men faktum är att det verkligen stämmer. Så fort solen tittar fram börjar folk le mot varandra på gatorna igen. Det är som om de vaknar upp ur den eviga vintervilan där allt bara var grått och trist och helt plötsligt bestämmer sig för att leva igen. Sedan finns det ju de som blir deprimerade på våren också, men dem har jag aldrig riktigt förstått mig på.

Trodde knappt mina ögon när jag tittade ut genom fönstret i morse och såg all snö. Ett tag tänkte jag nästan att det måste vara någon typ av feberfantasier som smugit sig på tack vare min förkylning, men nej. Så var det tydligen inte. Vem är det där uppe som inte förstår att mars faktiskt är en vårmånad och att ingen vill ha mer snö då? Alla pulkor och overaller är ju redan undanplockade vid det här laget och istället har man börjat snegla på vårskor och tunna kappor i glada färger.

Men som tur var verkade snön försvinna lika snabbt som den kom för nu är det nästan barmark ute igen. Lite festigt är det ändå att det på senare tid har blivit lite extremväder här i Sverige som innebär att man aldrig riktigt kan veta hur det skall bli. Årstiderna spelar inte länger så stor roll utan helt plötsligt kan det skrifta från snö till hellregn till strålande vårsol på en och samma dag. Alltid spännande med snabba förändringar. Men det där med vår-, sommar- och vintergarderob får vi nog snart ta och slopa.

Snart, snart, snart!