Fredrica

Riktigt lika behagligt är det dock inte när man sedan vid lektionens slut skall ladda upp sidan på nytt och inser att något gått lite snett och hela skärmen helt plötsligt bara är i en enda stor röra med textpartier och konstiga färger huller om buller med någon felplacerad bild någonstans mitt i. Förmodligen har man kanske då glömt en ynka liten bokstav eller div-tagg vilket räcker för att det skall bli totalt kaos.

Hur som helst så har jag kommit på att mitt element nog måste vara vatten. Helt säkert. Och jag har jag också kommit på att jag nog har ett svar att ge på den där lite töntiga frågan som alltid envisas med att stå med i alla de där Mina vänner-böckerna och som lyder: "om du vore ett djur, vilket skulle du då vara?"

I år skall julen firas med enbart gamla personer. Den yngsta i sällskapet kommer att bli just lillasyster Hanna, 10 år och hon verkar strunta fullständigt i om julklapparna delas ut av en tjock man i vitt skägg och kulmage så länge de innehåller smycken, kläder, smink och en laptop. Men själv är jag villig att offra både sminket och datorn om bara någon kan tänka sig att vara så snäll och smita iväg och köpa tidningen för att sedan dyka upp igen med röda kläder och lösskägg.

Men jag tänker att det måste finnas ett sådan här "mellan-tid" i de flesta människors liv. En tid som varar från att man själv och alla syskon blivit för stora för tomten tills att man skaffar egna barn som man kan skylla på. Nu är jag varken liten, har ett litet syskon eller kan räknas som tillräckligt gammal för att bilda familj. En tomtelös tid. En hemsk tid? Nej, gud, vad jag överdriver. Men den stora frågan kvarstår: kan det verkligen bli en riktigt jul utan självaste tomtefar?

Men eftersom jag är som jag är så har jag nu preparerat mig med alvedon, nässpray, halstabletter och tjocka kläder för att snart ge mig iväg till skolan och lära mig om genetik och islam. Jag vet, det är jättedumt och korkat men jag har aldrig kunnat acceptera att jag är sjuk och måste vara hemma. För det är ju verkligen avgörande för min framtid att veta vad kvävebaser är och hur många gånger en muslim ber varje dag och åt vilket håll. Eller hur ribosomer beter sig vid bildning av protein i cellen och hur många suror Koranen betår av... Ni hör ju själva. Så då är det bara för en förkylning att ge vika.

Men så när jag sitter på bussen händer det. Ni vet, en sådan där lite sak som gör att man inte kan undvika att bli på gott humör. Just när vi kör förbi Särö kyrka och alla vinterbleka och trötta passagerare ser ut att snart vilja ge upp sprakar högtalaren plötsligt till och busschauffören (som dessutom var en kvinna – uppiggande bara det) säger i mikrofonen: "titta där, allesammans, två älgar till vänster."

Och mycket riktigt står där två älgar och glor vid vägkanten. Och det räcker för att alla trötta ansikten i bussen skall bli pigga och nyfikna och med stort intresse börja följa de två jättedjuren under utrop som "gud, vad söta!" och "det här är ju nästan som safari."

Visst är det underbart med valmöjligheter och att utbudet på utbildningar är så pass stort, men någonstans gör det också allt väldigt mycket svårare. Alla dörrar öppna – i princip. Jag vill bli nästan allt. Allt utom professor och dagisfröken. Och hant verkare. Och flygvärdinna. Och taxichaufför. Och bilmekaniker och golfproffs. Allt annat vill jag bli.

Tidigare har jag i alla fall inte riktigt vetat vad exakt jag skall ha mina betyg till, men nu vet jag. Herregud, juristlinjen verkar inte vara något man bara halkar in på sådär. Någonstans får jag väl tacka min lyckliga stjärna för att jag varit så pass ambitiös som jag varit under alla dessa år. Att såhär sista året på gymnasiet komma på att man troligtvis inte kommer in på den högskola man önskar känns inte som något hit. Men högskoleprovet ger ju förstås en andra chans. Jag hade trott att jag skulle slippa göra det eftersom mina betyg förmodligen räcker ändå, men studievägledaren sa att hon absolut rådde alla att göra det oavsett förutsättningar. Om inte är det väl en bra erfarenhet. Hoppas bara att det är lättare än de som publiceras i GP.

Den här var säkert inte långt över 30 men helt klart jättego, och inte nog med att han lagade spisen som tydligen var sönder, han var dessutom utomordentligt trevlig också som bara en go gubbe kan vara. Så mycket information som han och jag utbytte om våra liv tror jag inte ens att jag har utbytt med alla i min klass. Och då har vi ändå gått snart tre år tillsammans. Nu vet jag i alla fall allt om hans familj, hus, båt, hund, bakgrund, framtidsplaner samt hur ogärna han skulle vilja bo i Särö. Nej, Fjärås, det är riktiga grejer det.

Kort sagt så hade vi det ganska trevligt där i köket på morgonkvisten, och med ens förstår jag varför så många porrfilmer ofta inleds med att just en hantverkare kommer på besök hemma hos någon lättfotad brud som går runt i lackdress och knähöga stövlar, precis sådär som man ofta gör hemma, ni vet. Inte för att jag har sett alltså, men man har ju hört... Och inte för att det var så värst erotiskt i just det här fallet men jag kan ändå verkligen förstå vad många kan tycka är lite lockande med just hantverkare.

Det är annat än snorkiga kassabiträden på till exempel Gina Tricot.

Jag skulle så hemskt gärna vilja lära mig mer om allt det där, men hur? Finns det kanske någon kurs man kan gå? Att fråga mamma och Hanna är uteslutet – de vet knappt hur vattenkokaren funkar. Och att släppa lös pappa med någon hammare eller annat verktyg som han tycker är passande är nog heller inte att tänka på. Kanske dags att lyfta luren och ringa en verkstad?