Fredrica

Jag vet att detta är något som nästan alla tjejer säger trots att de har hela garderoben full, men nu är det allvar: jag har verkligen inget att ha på mig. Absolut verkligen inget att ha på mig. På sanning. Det gäller lördag och mammas 50-årsfest där temat är – håll i er nu – Bollywood. Alltså lite indiskt med färggranna sjalar, höftskynken, kastmärken, fransar och stora klänningar i tunna tyger. Tittade lite på Indiska idag eftersom jag antog att de hade något i den stilen, men nej. Det enda som var indiskt där var namnet, annars fanns det bara kläder i grått, svart, vitt och lite andra jordnära färger. En röd tunika på sin höjd men den kändes mer jul än indisk. Måste leta upp utklädningslådan...

Visst ser det svårt ut? Lite i alla fall? Jag älskar när det ser svårt ut. Det triggar igång något hos mig, kanske en tävlingsnerv? Sedan får det ju inte vara för svårt (vilket det tyvärr är ibland) men då kommer stora, vackra, ryska matte-Anna och lovar att allt skall bli så lätt och bra. Och vips, så känns det bättre igen.

Det är så roligt med hund på ett sätt. Så fort jag går utanför dörren dröjer det inte ens fem minuter så har jag och Stella en hel svans efter oss av beundrare. Så populär är jag. Nej, skämt och sido, alla verkar älska hundar. Alla verkar älska Stella. Det är som hundtricket, med det enda undantaget att det knappast är några 25-åriga hunkar som kommer fram utan istället enorma flockar med småbarn som vill hälsa och klappa och gulla. Och ibland kommer deras mammor med. Inte mig emot egentligen men det känns ju lite orättvist att hundtricket bara verkar funka för män? Och lesbiska.

Har inte hunnit med något mer än att plugga och jobba idag. Men det är inte så illa det. Men en sak har jag fått lära mig: det är inte lätt när en 3-åring, en 4, åring och en 6-åring tillsammans skall välja film. En ville se Superman - otecknad (och läskig) version, en annan Kalle Ankas jul och en tredje Karlsson på taket. Och när vi äntligen lyckats kompromissa fram till Kalle Anka klarade jag inte av att få igång DVD:n. Då är det bra att det finns papper, pennor, glitter och lim. Stökigt men kul!

Jag vet att det kallas något speciellt men just nu har jag glömt av vad det var. I alla fall: att tänka allt i färger, sätta färg på saker och ting. Jag gör det. För mig finns det olika färger för bokstäver, siffror, namn, personer, dagar, månader - ja, allt. Jag kan till exempel ofta blanda ihop tisdag och fredag eftersom de båda dagarna är blå för mig. Låter kanske lite konstigt. Fast egentligen var det bara ungefär tre år sedan jag upptäckte att inte alla tänkte i färger som jag gör. Och sen dess har jag bara träffat en person till som gör det, men vi har inte alls samma färger på saker och ting. Men det måste väl finnas fler som tänker så?

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk på bussen fråga om hur man egentligen gör när man köper en SMS-biljett och jag vet inte hur många gånger jag har hört busschaufförernas tveksamma svar när de försöker förklara något som de själva inte heller förstår sig på. Men nu är är problemet alltså löst! Hittade den här lilla gulliga droschyren och tog en hel bunt – för säkerhets skull.

Städat, tvättat, diskat, tränat, pluggat, duschat och ringt hit och dit. Nu regnar det visst och jag har tänt massor av ljus och satt på Norah Jones på lagom volym. Känns som en alldeles perfekt torsdagkväll och snart är det helg. Ibland kan man inte ha det bättre. Och när jag var ute med Stella förut skällde hon nästan inte alls, bara lite grann. Hon gick så fint och bajsade så fint och kissade så fint och sedan gick vi hem. Vi kanske börjar bli kompisar trots allt?

Gick förbi datorn och skärmsläckaren i form av bildspel med alla mina bilder från iPhoto och möttes av en lätt förvånad Henrik över hela skärmen. Saknaden drabbade mig som ett knytnävsslag. Hallå! Vad är det här egentligen? Jag vill ha mina älskade nära mig, inte på andra sidan jordklotet i Sydkorea. Henrik fattas mig något otroligt. Min lilla Henrik. Jag saknar honom när han var elva och hade kamouflagemönstrad t-shirt och inte kunde spela fotboll. Jag saknar honom när han i ren desperation försökte dölja de faktum att han var homosexuell genom att porrsurfa och öppet intressera sig för blondiner med stora bröst. Jag saknar honom när han blev bästis med klassmorfar och jag saknar honom när han med buller och bång stolt gjorde sin entré ut ut garderoben till en stor glädjefest. Hans hemkomst blir min bästa julklapp!

Det finns bra dagar och så finns det mindre bra dagar. Idag var en bra dag. Det var strålande väder, jag fick gjort jättemycket NK B och matten flöt på som ett rinnande vatten. Det är så märkligt hur fort man kan växla mellan olika tankegångar. Ibland när jag sitter där med min mattebok och stirrar stint på ett tal som bara känns helt omöjligt att lösa känner jag bara att aldrig, aldrig mera matte. Punkt. Men så vänder det helt plötsligt, sidorna bara flyger iväg och jag känner mig som Einstein och jag börjar tänka att yrken som professor och mattematiker kanske inte är så dumma trots allt?

Det är verkligen ingen vanlig dag idag för det är nämligen min lilla Hannas 10-årsdag! "Det känns som att det var igår du föddes" sa pappa och det säger han varje år jag och Hanna fyller år. Men faktum är att jag kände precis likadant, bara att jag inte vågade säga det för det får en att låta så gammal. Herregud, 10 år! Det var tio år sedan jag vaknade upp med mormor och morfar bredvid mig medan mamma och pappa var på BB och blev tvåbarnsföräldrar. Och jag fick stanna hemma från skolan den dagen och bara "mysa" men det ville jag inte alls för det var ju min namnsdag och då fick man sitta i en guldstol i skolan och känna sig speciell. Det hade jag sett fram emot i veckor. Men nu fick jag en lillasyster istället och såhär i efterhand är hon bättre än alla guldstolar i världen. Puss och kram på dig, lilla troll.

Lördag är en perfekt dag att vara full på. Full på kärlek alltså. Nyss hemkommen från fembarnsfamiljen med alla spår som det innebär; lite dreggel på halsen, ett halvt kex i fickan, målarfärg på hakan, napp i väskan och en Barbapappa-skallra runt armen. Nu har jag bebiskärlek så jag klarar mig till nästa vecka.

Har just följt Lina till bussen och tänkte snart gå och lägga mig. Planerar att utnyttja kvällstiden till att läsa lite smått i NK B-boken trots att det finns minst hundra tidningar och böcker som lockar mer. Det är märkligt, den senaste veckan har jag bara läst sånt som absolut inte är riktat till mig. Mama (för mammor), KP (för Hanna, 10 år), Tara (handlade mest om klimakteriet), Allt om fiske (har verkligen ingen aning om hur den hamnade här) och för att toppa lite snyggt: en ramsbok som jag lånade för att den var snygg. Lärde mig ramsor som "Hallå där, köp blåbär! Hallå där en gång till, köp rutten sill!" Kanske användbart i morgon när jag skall passa de älskade barnen.

Nu har jag äntligen röstat! Hade egentligen varit mysigare och gå och göra det på själva valdagen men eftersom Hanna fyller år då blir det nog inte så mycket tid till det. Men nu är det i alla fall gjort och det känns bra. Och kul. Nu kommer världen bli precis som jag vill; ingen kommer svälta, alla krig kommer att upphöra, mobbningen blir ett minne blott, lika löner, ingen diskriminering, fler jobb än det finns arbetare... Skämt och sido. Det känns i alla fall kul att ha fått påverka. Och valarbetare kan nog vara en av de trevligaste yrkeskategorierna på alla punkter. Har sällan fått så många leenden och ett sånt trevligt bemötande. Tack!

Kan inte bestämma mig för om jag skall läsa, titta på Idol, beställa stundentmössa, skriva eller smörja in fötterna så jag försöker göra allt så på samma gång. Vilket då också innebär att allt blir lite halvdant gjort. En fot insmord, en mening läst, en glad audition, en lite mindre glad, lite mössa, lite Laila Bagge-skatt och några få nedskrivna rader. Och mitt i allt får jag lite sommarabstinens. (Mantra: bara ett år kvar, bara ett år kvar...)

Helt onödigt att låna den här boken på bibblan egentligen men jag kunde bara inte hejda mig. Den var så söt. 

Har suttit med webbdesignen alldeles för länge men kan inte sluta för det är så kul. Tänk att jag bara för några veckor sedan hade noll koll på denna underbara värld, nästan sorgligt. Om någon ens hade nämnt html-kod för mig då hade jag antagligen bara tigit och trott att det var en bok. Som Da Vinci-koden fast lite modernare typ.
Nu skall jag låna en snygg bok bara för att den är just snygg. Salut!

Tog veckans skönaste kvällsdopp idag. Underbart! I och för sig var det också veckans enda kvällsdopp men det var hur som helst ändå alldeles, alldeles underbart. Fast jag har tänkt på en sak: när jag säger att det är skönt att bada såhär i septembertider menar jag inte att det är skönt just den stunden då man ligger och guppar i själva vattnet, det är snarare ganska (is)kallt. Och helst försöker man få den stunden att bli så kort som möjligt. Men det är efteråt själva njutningen kommer. När man har gått upp och står på bryggan och nästan inte fryser alls eftersom luften är så mycket varmare än vattnet. När man torkar sig med handduken samtidigt som man tittar på solnedgången och när man tar av sig en våta bikinin för att sedan cyklar hem i morgonrock trots att folk tittar lite konstigt på en eftersom dom antagligen inte fattar att man har badat utan bara tror att man är ute och cyklar i en jättestor frottédress. Men hur som helst så är det skönt att bada. God natt!

Trodde jag fyllde i Mina favoritställen men när jag var klar såg jag att det visst stod Mina favorituteställen. Men då var det redan lite för sent och jag hittade tyvärr inget suddi som klarade svart tusch.

Det är faktiskt ganska otroligt att min mobil ändå startar efter att mer eller mindre har simmat i Otalys havredryck för bara några dagar sedan. Ljudet är borta och vissa knappar fungerar mindre bra men hur som helst, jag är nårbar!

 

 

Min pappa - Rayomnd & Maria ♥

Ensam hemma med Stella som morrar åt mig så fort jag visar mig på nedervåningen. Försöker ge henne hundgodis och gulla med min allra ljusaste röst men inget funkar. Hon bara tittar på mig med förakt som om det är mitt fel att inte hennes älskade Hanna är hemma. Vad gör jag för fel? I princip gör jag precis allt det som Hanna gör med henne; jag klappar, kelar (inte så ofta i och för sig) går ut och går, ger henne mat, säger fy när hon är dum och bra när hon är snäll (vilket inte heller händer så ofta, men ändå.) I alla fall, trots alla mina (nästan) otroliga ansträngningar: ingen respons alls. Skall jag behöva kyssa hennes fötter eller vad är det egentligen frågan om?

Om man tittar ut genom mitt fönster och bortser från att det ligger en massa gula löv på gatan och att det står ett litet barn i jacka och mössa och skriker skulle man nästan kunna tro att det var sommar idag. Nästan. Härligt i alla fall! Funderar på att plugga matte utomhus för att fira det underbara vädret. Om det inte är för kallt. Skall i alla fall definitivt ta ett dopp idag, även om det kanske inte är sådär jättebra för min förkylning.

När jag satt och bläddrade lite i min list-bok förut såg jag att Hanna hade fyllt i Mina högsta önskningar. Jag vet inte om man skall skratta, gråta eller bara låtsas som ingenting.

Tack Ulrika och Camilla för hjälpen med mitt matteproblem och för att ni gav mig en anledning till att plocka fram matteboken ännu en gång denna helgen och riktigt njuta av alla härliga tal. Faktum är att jag nästan alltid brukar njuta när jag gör matte, men sedan jag började med Matte C har det blivit annorlunda. Förmodligen för att jag inte fattar allt lika lätt som förut och förmodligen för att vi får övermäktigt många uppgifter att klara av varje lektion vilket innebär att man alltid går hem med mer än hälften kvar att ta sig igenom innan nästa tillfälle. Men som min underbar ryska mattelärare säger: "första kapitlet är det svåraste, sedan blir det lätt". Det är nog menat för att vara lugnande men med tanke på att hon är just mattelärare och kan precis allt som vi inte kan är jag inte helt säker på hur mycket man kan lita på hennes ord. Men det är väl bara att vänta och se.

Jag brukar sällan ha problem med matten, och har jag det så brukar jag ändå kunna lösa det om jag bara tänker efter. Och om jag kollar på svaret brukar jag i alla fall förstå vad jag gjort för fel och så är allt löst. Men nu har jag kört fast. Känner mig riktigt usel eftersom jag inte förstår någonting alls och verkar ha gjort helt galet fel utan att inse det själv. Är det någon som kan hjälpa mig?

Kall, varm, fryser, svettas. Allt på samma gång. Och man drömmer så mycket när man är sjuk. I natt var jag hos doktorn och tog en jättestor spruta för att sedan åka till skolan och inse att jag har blivit en kanin som inte kunde anteckna när religions-läraren föreläste om olika sekter. Och sedan satt jag het plötsligt ett tåg på väg till jag-vet-inte-vad och blev så åksjuk att jag var tvungen att äta en hembakt bulle som mormor hade skickat med mig. Och ni vet den känslan av att vakna efter en väldigt drömrik natt och bara ligga kvar i sängen och tänka att vad hände egentligen? Och ibland vara osäker på om det verkligen var en dröm eller kanske verklighet. Fast det var nog barra drömmar trots allt.

Måste bara förtydliga angående en kommentar om mitt feminist-inlägg: det jag skrev var - för att använda en klysché - väldigt mycket Med Glimten i Ögat. Jag tror inte att alla feminister är extremfeminister och mans-hatare med stora buskar under armarna. Men känslan jag skrev om tror jag många kan känna igen sig i. Det är trots allt få som öppet går ut och kallar sig för feminister trots att de delar åsikterna om jämställdhet mellan könen. Ville bara säga det.

Jag och Hanna är nog så olika man kan bli. Hon är stökig, jag pedantisk. Hon klär sig i neonfärger, jag i mer jordnära. Hon glömmer i genomsnitt alla sina läxor och jag har aldrig missat en enda. Hon älskar pizza och hamburgare och jag dricker havremjölk. Men en sak har vi gemensamt: vi älskar att pyssla! Så idag när jag var sjuk och det regnade ute och Hanna hämtades hem tidigare från fritids tog vi fram pennor, papper, limstift och sax och firade fredagen på ett kreativt sätt. 

Skall försöka göra en lista om dagen från och med nu. Då lär väl boken snart vara fylld och så är det bara för mig att luta mig tillbaka och läsa om mitt fantastiska liv. Ungefär. Men faktum är att man tvingas lära känna sig själv på riktigt när man måste sätta ord på saker och ting som har med ens liv att göra. Fyllde till exempel i Husdjur jag haft i morse och kom fram till att jag haft sex djur fram till jag fyllde 12, därefter inte ett enda. Och nu gillar inte ens Hannas hund mig. Och inga andra hundar heller för den delen. Så man kan ju undra vad som hände egentligen?

Man är verkligen inte till sin fördel när man är sjuk. Snorig, febervarm, trötta rinnande ögon och aningen svullen i ansiktet. Till och med Stella gav mig en extra nedlåtande blick när jag kom upp ur sängen i morse. Kändes inte direkt som en skjuts för självförtroendet med tanke på att hon dels är hund, dels har hår över hela kroppen, dels kissar inomhus och dels luktar på sitt eget bajs efter hon har gjort sina behov. Kanske tur för fler än mig att jag beslutat att hålla mig hemma idag.

Hittade min list-bok som jag fick när jag fyllde 18. Kom på att jag inte fyllt i så många fler än Adresser jag bott på och Världens bästa filmer, så nu skall jag ta tag i det här igen och börja kartlägga mitt liv lite mer aktivt. När man är klar får man som en liten mini-biografi om sig själv så man vid sådär fyllda 80 inte glömmer av helt vem man är. Och det finns verkligen alla sorters listor, från De viktigaste personerna i mitt liv till Mina bästa ligg. Högt och lågt, smalt och brett - jag älskar listor!

Det är sånt här som får en att glömma av att man är lite sjuk och har mycket att göra. En helt ny Mama!

Tiden går fort när man
1) har roligt
2) har brottom
3) stor inför ett kommande rikstagsval
Varför hinner jag inte sätta mig in i alla viktiga frågor trots att jag faktiskt anser att de nu är så viktiga? Men ändå prioriterar jag hellre att plugga matte, läsa, shoppa onödiga saker, fika och sitta här och skriva. Tänk att det faktiskt finns vissa som inte får vara med och bestämma hur deras samhälle skall se ut. Jag får, men vad gör jag egentligen med den chansen? Förtränger den och hoppas på att en högre makt skall upppenbara sig lagom till valdagen och säga "Vänsterpartiet är det rätta valet för dig" med kraftig och förtroendeingivande stämma? Typ ja. Nästa vecka skall jag ta en tur till valstugorna på torget med ett block fullt med frågor och försöka bilda mig en uppfattning om Vår Gemensamma Framtid.
Om jag nu hinner.

Jag är verkligen helt passionerat förälskad i min nya webdesigns-kurs. Det trodde jag aldrig. Det är jag, en lärare med rastaflätor och stark göteborgsk dialekt, ett fåtal tjejer och resten data-snubbar från teknikprogrammet och redan kan allt om hur man bygger hemsidor och egentligen bara går kursen för skoj skull. Men för mig är det blodigt allvar. Varenda liten html-kod måste sitta som en smäck, annars skiter det sig total och min stilrena hemsida blir neongrön istället för softat grå. Allt måste vara så perfekt och det passar mig precis. Sen får man bara stå ut med den något grabbiga jargången som råder i datasalen. Typ "jasså mannen, du kör ett frameset med tre kolumner och fyra html-länkade sidor och en extern länk som öppnas i nytt fönster istället för i samma, great!"

Nu är jag nästan trött på att baka. Har stått i köket nästan hela dagen och blandat degar och vispat smetar och strött mjöl och socker överallt omkring mig. Fast bestämmer man sig för att göra en fika-bok som PA får man nog skylla sig själv. Jag lever på förhoppningen om det troligtvis goda resultatet när boken är tryckt och klar i april.

Sitter här i ett hus 300 meter från mitt eget med en trave skolböcker och lyssnar till två sovande barns snusningar. T har sovit lite oroligt och har nu intagit en jätteskonstig sovställning som jag snart skall rätta till. Sen skall jag ägna Ulf Ekman och Livets Ord resten av kvällen, något som man nog inte gör för ofta.

Igår när jag kom hem låg den en paket-avi från posten och väntade på mig med budskapet att hämta ut ett paket snarast på Posten i Kullavik. Paket? Jag har verkligen inte beställt något paket. Fick nästan lite ångest över att jag kanske beställt något som jag inte kommer ihåg och nu måste betala hela härligheten för något jag egentligen inte vill ha. Man har ju hört om folk som shoppat loss på Blocket och Tradera på fyllan och sedan vaknat upp dagen efter, stolta ägare till en antik byrå i massiv ek. Fast jag är sällan full och skulle jag var det vill jag gärna tro att jag ägnar mig åt något lite roligare än att sitta framför datorn och nätshoppa begagnade prylar.

Huset är fullt med människor som skall köpa smycken och inredningsprylar av mamma och jag sitter här med min projektplan och en macka som enda sällskap och pustar ut efter dagens ridning med klassen. Vi var nog ett ganska udda gäng som invaderade stallet och att döma av ägarinnans kommentar ("här har vi ett gäng som aldrig ridit förut ser jag") såg nog ingen av oss särskilt proffsiga ut. Men det var otroligt kul och jag fick leva ut ännu en av mina gamla flickdrömmar så bättre än så kunde det knappats bli. Stort tack till Nora!

Försöker komma på vad jag skall ha på mig i morgon då klädkoden är "ridkläder." Jag och klassen skall ut till Nora i Fixhult och rida på ridskolehästar och förra gången gick det inte så bra med mina Converse. Kan man rida barfota? Bättre det i alla fall än att förstöra ännu ett par skor. Fast gummistövlar kanske funkar också. Eller Hannas ridskor i storlek 35.