Tidigt
Nu har hon åkt. Vi kom precis hem från Kungsbacka där vi lämnade av henne på stationen. Både Rachel, mamma och jag grät en skvätt för att det var så sorgligt. Och vi fick jättegulliga lappar som hon hade skrivit på svenska med hjälp av google translate. Nu sitter jag här i mitt rum, klockan är bara lite över sex och det känns faktiskt ganska tomt. Ingen sover nu längre i mitt och mammas arbetsrum. Ingen sitter numera i våra trädgårdmöbler och röker. Ingen kokar minst sex koppar te om dagen och ingen äter längre lyxig lufttorkad skinka på kritvit baugette.
Men det är faktisk inte bara Rachel som lämnar Sverige idag. Just i detta nu sitter också världens bästa Henrik på ett plan för att om arton timmar landa i Sydkorea. Men han kommer hem till jul igen. Till jul. Jag är glad för att han får den här möjligheten att åka dit och studera och få en massa erfarenhet och allt det där, men jag kan inte låta bli att vara lite egotrippad också och tycka synd om min själv för att han inte är här hos mig. Min älskade Henrik. Vi som gifte oss bakom skolhuset när vi var tio. Saken är den att vad jag vet har någon skilsmässa aldrig ägt rum så praktisk taget är vi nog fortfarande man och hustru. Ojdå. Stackars Patrik.
Jag och Nora i Frankrike i våras.
Nästan alla hus är vita, bruna eller grå...
Uppe på Mont Blanc - vackert!
Kommentarer
Trackback
