Fredrica

Ett ganska konstigt uttryck egentligen. Som taget från en titel på en porrfilm nästan. Hur som helst så innebär det förhoppningsvis ganska mycket julstämning. Här är granen klädd och bara lite sne, brasan sprakar, julklapparna är inslagna och jag och Hanna har bakat enorma lussekatter. Det är ganska lusigt det där egentligen, att man aldrig lär sig att de faktiskt jäser till nästan dubbel storlek innan de är klara. Lussekatterna alltså. Inte jukklapparna, även om det säkert hade varit mer uppskattat av många. För att fullborda julstämningen kanske man borde haft en skinka på gång i ugnen också, men eftersom ingen i vår familj äter rött kött så har vi faktiskt inte det. När jag var mindre och vi ofta hade julen hemma hos oss lagade vi mat i dagar innan men på senare år har vi firat borta hos släktingar och då är ofta det där redan fixat. Några gånger har det väl det i och för sig varit tänkt att alla skall bidra med något litet till julbordet men efter att min mamma panik-inhandlat Icas färdiga Janssons tidigt på julaftons morgon förra året meddelade resten av släkten att vi inte behövde ta med oss något i år. Skönt tycker nog mamma. Det var ju säkert ganska jobbigt att rufsa till den där gratängen och lägga över den i en annan form för att ge ett lite mer hemlagat intryck. Något som dock gensomskådades ganska snabbt tyvärr.

Nu återstår bara att säga GOD JUL – och en vit dessutom! Fantastiskt. Jag kan nästan inte minnas när det inträffade senast.