Fredrica

Jag lyfter inte ett finger. Alla prov, inlämningar och muntliga presentationer är avklarade för i år och nu är det inte långt kvar till en tre veckor lång vila. Ordet vila ligger så bra i munnen. Det låter så stillsamnt och kravlöst och det är nog också precis vad det är.

Ikväll skall inte sitta och knåpa med derivatans definition och jag skall inte rabbla mitosens alla faser högt för mig själv. Jag skall inte skriva om hur rolig och fantastik medeltiden var och jag skall inte finslipa på någon CSS-kod.

Jag skall virka en röd gubbe och läsa klart sista boken om Annika Bengtzong och bli lite skrämd och häpen över slutet trots att jag läst hela serien säkert fem gånger redan. En fantastisk kväll, och ute snöar det faktiskt till och med!