Fredrica

Dem man älskar skall man ha nära. En utav mina allra äldsta och bästa vänner Henrik har nu varit i Synkorea i tre månader och slutsatsen jag kan dra av detta är bara en enda: dem man älskar behöver man och man behöver dem här och nu. Inte sen och i ett annat land. Jag vill resa i mitt liv. Efter studeten vill jag åka iväg och upptäcka nya platser, men fråga är egentligen om jag klarar det? Att vara så långt ifrån alla som på riktigt betyder något – jag vet faktiskt inte.

Men idag kommer i alla fall Henrik hem – äntligen. Efter så lång tid känns det ofattbart och ändå inte. Så längesen men samtidigt nästan som igår. Jag skall sy en svensk flagga och hissa för att fira och jag hoppas att han inser hur mycket bättre det är med snö och minusgrader än det lite varmare klimat som råder där borta i Sydkorea. Hur gott sill och nubbe är och hur svårt det faktiskt är att äta med pinnar. Hur vackert svenska är och hur lusigt det faktiskt låter när man talar koreanska. Hur mysigt det är med jul. Och hur mycket jag har saknat honom.
Dem man älskar skall man ha nära. Jättenära.