Fredrica

Kom nyss hem från Kungsmässan dit jag åkte med förhoppning om att fynda billiga kläder på mellandagsrean. Givetvis blev det inte så. Det finns inte så mycket mer att säga än att krasst konstatera att jag aldrig någonsin hittar något fint när det är rea. När kläderna ligger huller om buller på stora bord och med skrikande röda prislappar överallt är det som att de plagg som en gång varit snygga helt plötsligt blir raka motsatsen. Så istället för att ansluta mig till den ivrigt rotande folkmassan smyger blir det alltid så att jag smyger mig bort mot de betydligt prydligare hyllorna som istället erbjuder kläder i – jo, just det – ordinarie prisklass. Typiskt.

 

Men jag tror faktiskt att min birstande förmåga att hitta billiga reafynd grundar sig ganska mycket i hur själva shoppingupplevelsen är. Beroende på om den är bra eller mindre bra så verkar det som att min klädsmak många gånger rättar sig därefter. Att hitta en plagg som hänger pryfligt på sin galge är helt enkelt så mycket roligare än att rota fram någon skrynkligt ur en enorm klädhög. Och för att vara ännu tydligare kan jag bara säga att när jag går in i affärer som till exempel Melrose & co och möts av en snygg 25-åring i klubbkavaj som undrar om jag inte skall ha ett glas mangojuice medan jag tittar runt, då är jag helt plötsligt villig att köpa nästan vad som helst. Till och med en Onepiece. Nästan. Och vad kan man då lära sig av detta? Jo, att ett lyckat affärskoncept är så mycket mer än bara en bra vara. I alla fall om det är jag som är kunden.

Det rådde som sagt stor brist på bilder på billiga reafynd i mitt iPhoto...