Tack för att ni finns
Mormor och morfar kom förbi en sväng och fikade idag och helt plötsligt sitter man och gråter och pratar om livets stora kärleksbekymmer mitt bland kaffekoppar och hembakade kanelbullar. Det är så. Inget konstigt alls. Av alla människor jag vet om, känner och känner till finns det absolut ingen som säger så kloka saker som mormor. Och det finns ingen som tänker så kloka saker som morfar, fastän han inte har samma förmåga att få ur sig det han tänker i ord som mormor har. Så nu vet jag precis hur jag skall göra: 1. Unna 2. Trösta 3. Kräva.
Tack, älskade, underbara, kloka, förstående, jättegamla ni.
Kommentarer
Postat av: L
Blev faktiskt berörd av det du skrev, fint och ärligt. Önskar att jag hade mina kvar (har morfar och farfar, dock har farfar fått cancertumörer i hjärnan och beräknas inte bli frisk och morfar bor långt bort i USA) och att allt var som förut. Tycker om bilden du tog på din mormor och morfar, väldigt fin. Kram <3
Postat av: Fredrik the man
nästan så att man fäller en tår... är så jävla ledsen över att min mormor och morfar inte lever längre. fin blogg förresten! ha det bra, puss.
Trackback
