Något att sträva efter

När jag var ute och gick idag mötte jag säkert fem pensionärspar som alla bestod av en liten gubbe och en liten gumma som strosade fram i snigelfart och höll varandra i handen och såg harmoniska och trygga ut. Gulligt. Underbart. För det är väl så man vill ha det? I alla fall jag. Jag vill träffa en livskamrat och föra mina anlag vidare. Jag vill uppleva kriser och lyckostunder med honom och jag vill köpa ett hus vid havet och ha en båt och en stor trädgård med en grill som det grillas i året om. Och jag vill lösa korsord på hemmet tillsammans med min livskamrat och sedan skall vi dö och begravas under samma gravsten på en fin kyrkogård som ser trevlig ut och inte alls så dyster och grå som alla andra kyrkogårdar. Men innan det vill jag gå hand i hand en solig höstdag och se trygg och harmonisk ut och heja på små flickor som går förbi. Visst låter det härligt?
Nu skall jag virka innan jag slocknar av trötthet. God natt!

Kommentarer
Postat av: Johanna

Åhmengud. Denna texten gjorde mig helt.. gåshudig och pirrig. Jag kände verkligen igen mig i det du skrev.

Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig under de senaste månaderna. Tidigare har jag sett killar som något mysigt och kul liksom. Men nu ser jag liksom på det helt annorlunda. När jag blir presenterad för en kille av en kompis eller så, så har jag hunnit brottas med 100 olika argument i mitt huvud och tillslut kommit fram till om han är min framtida man eller ej, innan jag ens hunnit höra hans namn. Typ.

Jag längtar VERKLIGEN efter en man. En snäll, en rolig, en omtänksam, en varm( otroligt viktigt), en påhittig man med skapt sinne och intresse för matlag

ning och Harry Potter. Typ.



Den där känslan av att få vara nära någon som är MIN. Åh. Längtar.



Det var allt för mig :)



länge leve kärleken !

2010-10-19 @ 23:32:36
URL: http://johannaei.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0