Fredrica

Vilken underbar vintermorgon. Kom precis hem efter en promenad i det fina vädret med dansband i öronen och känner mig i allra högsta grad redo för läsårets första utvecklingssamtal. Det är märkligt det där egentligen, hur laddat just sådana samtal är för vissa. Nu när de flesta i klassen fyllt 18 är det många som till exempel drar en lättnadens suck eftersom föräldrarna inte längre måste följa med. Därmed slipper de alltså se alla IG-varningar och frånvarolappar som är helt svarta av allt för mycket skolk. Själv skall jag nog gå dit och säga hej till min mentor för att höra att allt förhoppnigsvis ser bra ut och sedan tacka för mig och gå hem igen. Det brukar ta högst en kvart.