Konst när den är som bäst

Jag hade alltid så svårt att förstå hur mina föräldrar kunde bli så glada för alla teckningar och små skeva lerfigurer som jag gav dem när jag var liten.
Men nu förstår jag. För när en utav världens alla goa treåringar kom med den här vackra skapelsen till mig häromdagen smälte jag direkt och fick nästan något som liknande tårar i ögonen. Så fint. Självkalrt skall detta konstverk ramas in i guldram och hängas upp på en hedersplats i mitt rum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0