Fredrica

Har hittat en hel kartong full med gamla dagböcker från tonårstiden som jag håller på att plöja igenom. Ganska roligt att få en liten tillbakablick på hur man tänkte som 12-åring. Ganska mycket olycklig kärlek – och lite lycklig. Mycket naivitet – men också mycket drivkraft och stark vilja. Förutom att jag hade en handstil som en kratta så förvånandes jag över hur mycket jag skrev, och hur ofta. Flera sidor varje dag. Hur hann jag med det? Men det var väl lite som den tidens sätt att blogga antar jag. Fast just det hinner jag ju knappt med nu.