Fredrica

Fantastiska barn. Har verkligen saknat sådana i mitt liv den senaste tiden. Vilken tur då att två fina ungar bor hos mig över helgen nu och stillar min bebis-abstinens. För jag behöver små kladdiga handavtryck på fönsterrutan med jämna mellanrum och någon som sätter sig upp i sängen och säger "hej!" klockan 06.18 en söndagsmorgon. För det ger så mycket kärlek allt det där. Sedan åker de hem igen och då kan jag torka bort leverpastejen från TV:n och låta mitt liv fortsätta att bara handla om mig. Och det är ganska skönt det med. Lagom är bäst. Men barn är fantastiska.