Fredrica

Det är när alla skolor börjar för teminen som man verkligen på riktigt inser att man faktiskt tog studenten i våras och numera inte har någon egen skola att gå till. Inga scheman att memorera, inga tunga böcker att släpa på, inga prov att skriva upp i kalendern och inga överskåp att strida om. Både skönt och lite märkligt. Väldigt märkligt faktiskt. Med ens drabbas man av någon form av lite för tidig 40-årskris och vet inte riktigt vad man skall göra av sitt liv. Och så tar man MC-kort och skiljer sig och säger upp sig från jobbet och flyttar till någon liten by Frankrike och startar ett pensionat och börjar måla tavlor som man säljer billigt till infödingarna nere i byn. Eller vad man nu gör när man får en 40-årskris.

Men det där går nog över snart. För vilket lyxproblem det är egentligen. Den här friheten har man ju längtat efter i tolv år. För det har man väl?