Dåligt ölsinne
Häromdagen när jag satt på skärgårdsbåten påväg hem från Kårholmens årliga Pubafton klev det på en lätt överförfriskad man men ölmage och en Pripps Blå i handen som skreksjung "HEEEEEY HEEEEEEEY BABY!" (Det var inte ölen som skrek alltså, utan mannen.) Hursomhelst så fick det mig att bli påminnd om varför jag sällan är full. Mannen på båten tyckte säkert att han var kung. Han var snyggast och bäst och charmigast och mycket tilltalande när han skrek HEY BABY över hela båten. Men jag och alla andra tyckte snarare att han var ful, jobbig och ganska äcklig och att han bara störde med sin sång.
Han hade helt enkelt ganska dåligt ölsinne. Och sånt har jag svårt för. För har man dåligt ölsinne så vet man förmodligen inte om det eftersom man i själva dåliga-ölsinne-stunden helt enkelt tycker att man är kung. Och säger ingen något förblir man lyckligt ovetandes om denna lilla brist hos en själv, och det är ju lite... synd. För om jag är motbjudande för omgivningen så vill jag veta det och absolut inte gå runt och felaktigt känna mig som supersexiga Angelina Jolie eller någon annan attraktiv person.
Men shit happens, som det brukar heta. Och om någon bjuder på kakaolikör till exempel så kan det väl hända att även att jag blir aningen salongsberusad/på kanelen/påverkad/rund under fötterna. Men snälla, om ni då ser mig stiga ombord på något kollektivt färdmedel och skriksjunga gamla 90-talshits med partyhatten på sne, lova då att lugnt och men bestämt be mig att gå hem och lägga mig istället. Eller trä över en heltäckande burka över huvudet på mig eller något så att folk inte ser att det är jag i alla fall. För jag vill inte ställa till med några scener, och jag kan bara inte med inte med tanken att alla skulle se mig som en pinsam packad brud medan jag själv tror att jag är nattens drottning.
Men det händer i princip aldrig. Och det kommer nog inte hända inom den närmsta tiden heller. Bara kanske om det bjuds på kakaolikör då. Eller väldigt god champange. Eller ett lagom torrt vitt vin. Eller Tequila Rose. Eller Cointreau blandat med fruktsoda.
Eller någon annan god drink som nästan inte smakar alkohol.
Men aldrig annars.
Han hade helt enkelt ganska dåligt ölsinne. Och sånt har jag svårt för. För har man dåligt ölsinne så vet man förmodligen inte om det eftersom man i själva dåliga-ölsinne-stunden helt enkelt tycker att man är kung. Och säger ingen något förblir man lyckligt ovetandes om denna lilla brist hos en själv, och det är ju lite... synd. För om jag är motbjudande för omgivningen så vill jag veta det och absolut inte gå runt och felaktigt känna mig som supersexiga Angelina Jolie eller någon annan attraktiv person.
Men shit happens, som det brukar heta. Och om någon bjuder på kakaolikör till exempel så kan det väl hända att även att jag blir aningen salongsberusad/på kanelen/påverkad/rund under fötterna. Men snälla, om ni då ser mig stiga ombord på något kollektivt färdmedel och skriksjunga gamla 90-talshits med partyhatten på sne, lova då att lugnt och men bestämt be mig att gå hem och lägga mig istället. Eller trä över en heltäckande burka över huvudet på mig eller något så att folk inte ser att det är jag i alla fall. För jag vill inte ställa till med några scener, och jag kan bara inte med inte med tanken att alla skulle se mig som en pinsam packad brud medan jag själv tror att jag är nattens drottning.
Men det händer i princip aldrig. Och det kommer nog inte hända inom den närmsta tiden heller. Bara kanske om det bjuds på kakaolikör då. Eller väldigt god champange. Eller ett lagom torrt vitt vin. Eller Tequila Rose. Eller Cointreau blandat med fruktsoda.
Eller någon annan god drink som nästan inte smakar alkohol.
Men aldrig annars.
Kommentarer
Trackback
