Nytt år, nya tag
Det är något väldigt spceiellt med nyår. På många sätt. Ganska ofta känner jag alltid ett visst vemod över att ett helt år skall sammanfattas, knytas ihop och avslutas bara under en enda kväll. Allt det man förut gjorde "nyss" blir helt plötsligt "förra året" bara för att någon korkar upp lite champagne och skjuter upp några tusenlappar i luften.
Men så är det ganska härligt med nyår också. Chansen att få börja om på någon nytt och ändra på saker som man inte varit nöjd med det gångna året – det är löftesrikt. Rätt som det är får man bara ett nytt år serverat framför sig, helt tomt och rent. Känslan av att nu kan vad som helst hända är så fylld av hopp som spänning. I alla fall för mig.
Jag brukar inte ha några riktiga nyårslöften och i ärlighetens namn känner jag ingen i min närhet som verkligen har uppfyllt sina i någon större utsträckning. Min älskade Henrik hade en gång som nyårlöfte att han skulle börja träna och sluta äta på McDonald's. Efter en runda med mig i slingan lovade han med andan i halsen att han aldrig mer skulle göra något så dumt. Och nu jobbar han så att svetten lackar i bröderna McDonald's hamburgerland.
I år bestämde vi därför oss för att ha små nyårsmål istället för löften (vilket i och för sig i princip är samma sak bara att det låter lite bättre med mål.) Så hemma hos Lina finns nu sju stycken silvriga kuvert med mål som skall försöka uppnås under 2011. Försöka alltså, det är det viktigaste. Sedan om det visar sig om ett år att det inte rikrigt blev som man hade tänkt sig och att man fortfaranade är en ganska fattig student utan skivkontrakt eller fast anställning på Svenska Dagbladet så skall man inte alls behöva känna sig som en dålig människa. Då skall man bara le och lättsamt säga "jaha, sånt händer, finns det mer champagne?" och glatt höja volymen på stereon och dansa loss lite extra till Septembers Mikrofonkåt. Fast den kanske inte är så modern längre år 2012.
Men så är det ganska härligt med nyår också. Chansen att få börja om på någon nytt och ändra på saker som man inte varit nöjd med det gångna året – det är löftesrikt. Rätt som det är får man bara ett nytt år serverat framför sig, helt tomt och rent. Känslan av att nu kan vad som helst hända är så fylld av hopp som spänning. I alla fall för mig.
Jag brukar inte ha några riktiga nyårslöften och i ärlighetens namn känner jag ingen i min närhet som verkligen har uppfyllt sina i någon större utsträckning. Min älskade Henrik hade en gång som nyårlöfte att han skulle börja träna och sluta äta på McDonald's. Efter en runda med mig i slingan lovade han med andan i halsen att han aldrig mer skulle göra något så dumt. Och nu jobbar han så att svetten lackar i bröderna McDonald's hamburgerland.
I år bestämde vi därför oss för att ha små nyårsmål istället för löften (vilket i och för sig i princip är samma sak bara att det låter lite bättre med mål.) Så hemma hos Lina finns nu sju stycken silvriga kuvert med mål som skall försöka uppnås under 2011. Försöka alltså, det är det viktigaste. Sedan om det visar sig om ett år att det inte rikrigt blev som man hade tänkt sig och att man fortfaranade är en ganska fattig student utan skivkontrakt eller fast anställning på Svenska Dagbladet så skall man inte alls behöva känna sig som en dålig människa. Då skall man bara le och lättsamt säga "jaha, sånt händer, finns det mer champagne?" och glatt höja volymen på stereon och dansa loss lite extra till Septembers Mikrofonkåt. Fast den kanske inte är så modern längre år 2012.
Hur som helst var det i alla fall en jätterolig idé att skriva ner alla dessa små mål snyggt med silverpenna för att sedan lägga ner den fint dekorerade lappen i ett glassigt kuvert och klistra igen. Men ärligt talat skrev jag kanske lite för många mål för nu kommer jag nästan inte ihåg några alls. Å andra sidan är det kanske en ganska bra ursäkt att komma med om ett år då när det visar sig att de flesta av målen har förblivit ouppfyllda. Praktiskt!
Kommentarer
Trackback
