Fredrica

Skrattar, gråter, läser och förundras om vartannat. Håller på och pjöjer igenom alla Martina Haags härliga bocker för säkert tredje gången och kan bara inte låta bli att tycka att hon är fantastisk. Hon är säkert en sådan som får Jan Guillou och gänget att tycka att litteraturen är påväg åt fanders, för att slänga mig med ett gammal uttryck, men är det nu så att en fin- och fulkultur verkligen existerar så är i alla fall Martina Haag finast bland de fula med sina bråkiga barn och jättestora hundar. Men allt hon skriver om kan väl ändå inte vara helt taget ur verkligheten? Det kan väl på allvar till exempel inte vara så att hon tio minuer innan hon skall iväg på en jättelyxig fest bestämmer sig för att hemma-vaxa benen lite snabbt och att vaxet liksom fastar på huden samtidigt som familjens katt just råkar gå förbi och stryka sig mot henne så att hon tvingas åka iväg till den jättelyxiga festen med benen täckta av svarta katthår? Sådan otur har väl ingen? Eller så är det kanske bara jag som har haft tur. Eller aldrig provat vaxa benen hemma snarare.