Fredrica

Vi hade vår allra första lektion i Filosofi A idag och låt mig säga att den var precis så filosofisk och flummig som jag hade förväntat mig. Absolut inget illa med det, jag tycker sådant är jättespännande, men det är bara inte varje dag man får sitta i skolan och diskutera livets mening. Eller från och med nu är det i och för sig det. Nästan. I alla fall varje torsdag och fredag.

Vår filosofilärare var precis så som man tänker att ett filosofilärare skall vara. Som en liten tomte, ganska gammal och med en jättstor stickad tröja. En liten farbror (fast ganska lång) som gillar att sitta hemma på sin kammare och fundera över sakernas tillstånd. Det är sällan man träffar sådana människor nu för tiden, vilket i och för sig är lite synd.

Öppningen av lektionen var i alla fall klockren. I samma sekund som Herr Filosofi helt ljudlöst steg in i lektionssalen tystnade hela vår klass helt självmänt och ägnade honom full uppmärksamhet. Jag vet inte om han förstod vilket under det var. Jag har bara varit med om samma sak en gång tidigare, i nian, och då tystnade eleverna för att läraren som kom in var så snygg. Det tyckte i alla fall jag. Men den här lilla tomte-mannen måste ha varit närmare 60 så låt säga att han nog hade andra typer av egenskaper som lockade. Till exempel att han var så lugn. Och rolig. Och lät små frågor växa och få stort utrymme. Anteckningarna som jag förde i mitt block har sällan varit så osammanhängande och förvirrande, men är det filosofi vi talar om så antar jag att det är okej.
Jag tänker i alla fall njuta maximalt av varje liten minut som vi har schemalagd med filosofins fader den här våren. Jag kommer att dyka så djupt ner i mitt undermedvetna som det bara går och jag kommer att analysera vart enda litet fenomen tills jag blir helt matt och inte längre har en aning om vem jag är. Men det kommer bli toppen, verkligen.