Långt bort från kossor och tystnad
När jag flyttade från Vallda till Särö för några år sedan blev jag förvånad över hur centralt Särö ändå låg. Gångavstånd till närmsta mataffär och alldels intill låg det dessutom också en bensinmack, en blomsterhandel, ett solarium, en klädaffär, ett café, en kvarterskrog, en sushibar, ett bageri och två gym. Och bussarna gick två gånger i timman istället för en, och i båda riktingarna dessutom. Mot Kungsbacka och mot Göteborg. Wow!
Det kändes som om jag bott i en grotta där borta i Vallda.
Men så blir man äldre och flyttar in till stan och inser vidden av att verkligen bo centralt. Här finns hela tre matbutiker bara några meter bort; ett Tempo, ett Coop och ett jättestort ICA Kvantum. Och Friskis&Svettis ligger alldels precis runt hörnet men tvärs över gatan konkurrerar också Sportlife samt en annan lite mindre gymkedja. Och längs med kajen vid Norra Älvstanden ligger säkert ett tiotal olika caféer och resaturanger så om man blir hungrig får man nästan beslutsångest över vilket ställe man skall välja. Och bussarna går varje kvart precis utanför dörren – även på helger – och man behöver inte längre gå runt och släpa på någon oläslig tidtabell som man ändå inte kan tyda. Istället är det bara att gå ner och ställa sig vid hållplatsen och mötas av en supermodern digital skylt som berättar att bussen anländer om två minuter. Eller i värsta fall nio.
Och bussarna är alltid i tid. De kommer exakt på mintuen även när det regnar och blåser och man behöver aldrig börja dagen med att svära över Västtrafiks brister.
Stan är det nya svarta. Här finns allt.
Förutom varma klippor och sandiga stränder. Och åkrar och ängar och hav som är blåare än de finaste ögon jag vet. Och hagar. Med hästar. Och kossor och kaske grisar och får och sånadär små ulliga lamm. Och tystnad. Och stillhet och eftertanke. Och traktorer och bönder och doften av nytända grillar. Och trevliga grannar som tvättar sina bilar och små barn som leker fritt precis utanför på gatan utan att deras föräldrar behöver oroa sig för att de skall bli påkörda av nians spårvagn.
Och trygghet och värme. Och små fina hus med staket och trädgårdar och snickarglädje. Och alldeles frisk luft och små katter med halsband som springer lösa och jagar möss och tigger efter mjölk. Och älgar som äter upp rosenknppar och folk som hälsar när man möts. Och olåsta cyklar och öppna ytterdörrar och människor som köper godis i fula mysbyxor och tofflor utan att någon bryr sig.
Men annars finns allt.
Det kändes som om jag bott i en grotta där borta i Vallda.
Men så blir man äldre och flyttar in till stan och inser vidden av att verkligen bo centralt. Här finns hela tre matbutiker bara några meter bort; ett Tempo, ett Coop och ett jättestort ICA Kvantum. Och Friskis&Svettis ligger alldels precis runt hörnet men tvärs över gatan konkurrerar också Sportlife samt en annan lite mindre gymkedja. Och längs med kajen vid Norra Älvstanden ligger säkert ett tiotal olika caféer och resaturanger så om man blir hungrig får man nästan beslutsångest över vilket ställe man skall välja. Och bussarna går varje kvart precis utanför dörren – även på helger – och man behöver inte längre gå runt och släpa på någon oläslig tidtabell som man ändå inte kan tyda. Istället är det bara att gå ner och ställa sig vid hållplatsen och mötas av en supermodern digital skylt som berättar att bussen anländer om två minuter. Eller i värsta fall nio.
Och bussarna är alltid i tid. De kommer exakt på mintuen även när det regnar och blåser och man behöver aldrig börja dagen med att svära över Västtrafiks brister.
Stan är det nya svarta. Här finns allt.
Förutom varma klippor och sandiga stränder. Och åkrar och ängar och hav som är blåare än de finaste ögon jag vet. Och hagar. Med hästar. Och kossor och kaske grisar och får och sånadär små ulliga lamm. Och tystnad. Och stillhet och eftertanke. Och traktorer och bönder och doften av nytända grillar. Och trevliga grannar som tvättar sina bilar och små barn som leker fritt precis utanför på gatan utan att deras föräldrar behöver oroa sig för att de skall bli påkörda av nians spårvagn.
Och trygghet och värme. Och små fina hus med staket och trädgårdar och snickarglädje. Och alldeles frisk luft och små katter med halsband som springer lösa och jagar möss och tigger efter mjölk. Och älgar som äter upp rosenknppar och folk som hälsar när man möts. Och olåsta cyklar och öppna ytterdörrar och människor som köper godis i fula mysbyxor och tofflor utan att någon bryr sig.
Men annars finns allt.
Kommentarer
Postat av: Sofia - Foto, mode & personligt
Har kört igång veckans blogg igen, var gärna med :)
Trackback
