Fredrica

Men jag vill nog inte att min kommande dotter skall växa upp i skårgården.
I alla fall inte uppleva sina tonår här. Fram till hon är sådär 12 år – visst. Men därefter tar jag med henne till stan. Varför då? Skärgården som är en så fridfull och ofarlig plats att vara tonåring på. Ta Donsö till exempel; en genomkristen ö där allt är stängt på söndagar (vilodag för tusan!) och där man täcker över folkölen med stora tygstycken efter klockan 17 på Yngves livs. Och där i kassan har Yngve själv till och med en liten hylla full med små biblar som han delar ut till den som vill ha.
Vilka farligheter kan egentligen hända där?

Men det är ju det som är själva grejen. Allt är så ofarligt och idylliskt och kristet och fint att det snarare är bäddat för trots. Jag kan riktigt tänka mig hur alla Donsö-ungdomar bara går och pyser av ungdomsrevolt och bus och istället för att trosta lite sådär lagom mycket slår det helt enkelt över och de blir alla värsta sortens ligister när hormoner slår till.

Jag vill inte att min dotter skall supa sig full på någon hemkörd smörja och bli av med oskulden i någon sillstinkande sjöbod och bli på smällen och tvingas åka in till stan helt ensam och göra abort i smyg eftersom hela Donsö skulle tissla om henne om hon låt någon få veta. Och jag vill inte att hon lite trotsigt skall ta av sig flytvästen när jag inte ser och få motorstopp och hamna i vattnet och nästan blir överkörd av stora Skärgårdsbåten som kommer åkandes med alla glada turister. Och jag vill inte att hon skall bli så trött och less på all kristendom och tjat och Gud och Jesus att hon en kväll tänder på den lilla missionskyrkan mitt på ön i ren frustration över att "ingen förstår."

Nej, skärgården är för farlig för tonåringar. Så istället skall jag ta med henne in till stan när hon blir 13 och där skall jag tvinga henne att röka att helt paket Marlboro utan filter (om det fortfarande finns) och halsa Absolut Vodka direkt ur flaskan och gå på porrklubb och smita in olagligt på krogen och hångla med alldeles för fulla och gamla killar och gå hem ensam gråtandes i regnet efter att ha blivit dumpad av Mr Perfect.
Allt det där skall jag tvinga henne att göra. Sedan kommer hon aldrig mer att vilja ta ett enda bloss eller trotsa några lagar och regler igen. Och när hon fyller 19 och har mognat lite flyttar vi ut till vackra Donsö igen och då kommer hon tycka att allt är så idylliskt och fint och bra på alla sätt och vis och att alla är så trevliga och goda och helylle. Och så träffar hon en trevlig sjöman som älskar henne trots hennes kärlekshandtag och tjocka lår, och så får de små söta barn tillsammans och lever lyckliga i sitt lilla hus som de köpt alldeles intill mitt. Och då har mitt mamma-jag äntligen fått som det vill och jag kan i lugn och ro luta mig tillbaka i min hembyggda gungstol och dö stillsamt med ett nöjt leende på mina skrynkliga läppar.