När jag förtjänar det som minst

Jag kom hem efter en tuff dag. Var alldeles för sur och alldeles för otrevlig. Slängde i dörrar. Klagade på oviktiga saker. Vägrade smaka på den nybakta drömtårtan. Satte mig ändå trots allt ganska motvilligt i soffan med mamma och Hanna och tog en kopp te men var väl inget vidare trevligt sällskap.

Egentligen borde jag nog fått en rejäl hederlig gammal utskällning klass 1, men istället flyger det fram ett litet paket och en röd ros från ingenstans. Älskade lilla famlij. Bara för att jag inte alls förtjänade det men ändå bevövde det så väl. Tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0