Nostalgi med YMCA
Det är så skönt att hösten är så fin i år. Hittils i alla fall. Antingen kan det regna och blåsa iskallt i oktober eller så kan det vara stålande solsken med klar och frisk luft – som i år.
När jag var ute och promenerade förut idag hade jag min iPod på shuffel-läge och preics när solen lös som starkast genom molnen spelades introt till YMCA upp i mina hörlurar och jag fick rysningar.
Lycko-rysningar. Studenten var nog den hittils bästa dagen i mitt 19-åriga liv och vår fina utspringslåt kommer alltid att ge mig gåshud av nostalgi och lycka.
Nästa gång man får uppleva samma övervälvande lyckokänsla blir väl förmodligen när man får barn eller gifter sig med sitt hjärtas prins. Eller när man får Nobelpriset i litteratur kanske eller något annat stort.
Men det dröjer nog ett tag med allt det där. Tills dess får jag hålla till godo med YMCA på repeat.
När jag var ute och promenerade förut idag hade jag min iPod på shuffel-läge och preics när solen lös som starkast genom molnen spelades introt till YMCA upp i mina hörlurar och jag fick rysningar.
Lycko-rysningar. Studenten var nog den hittils bästa dagen i mitt 19-åriga liv och vår fina utspringslåt kommer alltid att ge mig gåshud av nostalgi och lycka.
Nästa gång man får uppleva samma övervälvande lyckokänsla blir väl förmodligen när man får barn eller gifter sig med sitt hjärtas prins. Eller när man får Nobelpriset i litteratur kanske eller något annat stort.
Men det dröjer nog ett tag med allt det där. Tills dess får jag hålla till godo med YMCA på repeat.
Kommentarer
Trackback
