Titta i skräprummet
I alla hus som vi har bott i har vi alltid haft ett rum, ett garage, en vind eller ett förråd där vi helt hänsysnlöst har knölat in alla de prylar som vi inte längre behöver men inte heller vill slänga. Så har det alltid varit, både på Storgatan, på Strandrågsvägen, på Kvarnslättsvägen och på Lysholmsvägen.
I vårt förra hus, på Lysholmsvägen, hade vi ett ganska stort rum över som blev mitt och mammas kreativa rum. Där ställde vi in ett stort vitt skrivbord och tanken var at det skulle bli vår plats för att riktigt spåna loss och skriva jättebra böcker och vara allmänt kreativa och härliga.
Men så blev det inte riktigt. För ganska snart efter att vi flyttat in började det smyga sig in lite överblivna saker i vårt kreativa rum. En trasig stol. Några påsar med sommarkläder. Gamla leksaker. En kattbur. En ful vas som man fått av någon avlägsen släkting och som man därför inte kunde med att slänga. Det blev inte så mycket kreativitet i det där rummet och helt plötsligt hade det bytt namn till "skräprummet"
"Titta i skräprummet", sa vi alltid om man letade efter något. Men det orkade man förstås aldrig göra, för där fanns så mycket saker att man var tvungen att nästan skotta sig igenom all skit för att överhuvud taget komma in. Då var man hellre utan sina snygga höstboots eller sin livsviktiga ögonfransböjare.
Men alla barn som kom hem till oss tyckte att skräprummet var förfärligt kul att gå på upptäcksfärd i. Vår lilla 5-åriga granne brukade alltid ta sig en liten titt varje gång hon var över hos oss, och hittade hon något hon ville ha tog hon för givet att hon fick ta med sig det hem. Och det var ju egentligen det absolut mest logiska. I ett rum som heter "skräprummet" borde det ju bara finnas skräp och skräp är ju sånt som skall slängas för att ingen längre använder det. Och då är det ju jättebra att passa på att ta vara på det man vill ha, som en gammal lukttvål med glitter i eller en rosa dockvagn med tillhörande dockor. Jag älskar barn.
Men nu när vi bor i en trea på inte allt för många kvadrat har vi inte riktigt plats för något skräprum längre. Och det är lite synd. För det är faktiskt ganska praktiskt att ha ett rum där man kan ställa alla gamla saker som man inte vill ha just nu, men kanske om tio år eller så. Eller om man får en gammal ful vas av någon avlägsen släkting, då kan den få stå där inne 364 dagar om året och när släktingen kommer och hälsar på på något födelsedagskalas någon gång är det bara att ställa fram vas-eländet på vardagsrumsbordet och låtsas som att den alltid brukar stå där. Hel-praktiskt. Livet blir så mycket lättare med ett skräprum.
Lysholmen i Särö – nära till både hav och skräprum.
I vårt förra hus, på Lysholmsvägen, hade vi ett ganska stort rum över som blev mitt och mammas kreativa rum. Där ställde vi in ett stort vitt skrivbord och tanken var at det skulle bli vår plats för att riktigt spåna loss och skriva jättebra böcker och vara allmänt kreativa och härliga.
Men så blev det inte riktigt. För ganska snart efter att vi flyttat in började det smyga sig in lite överblivna saker i vårt kreativa rum. En trasig stol. Några påsar med sommarkläder. Gamla leksaker. En kattbur. En ful vas som man fått av någon avlägsen släkting och som man därför inte kunde med att slänga. Det blev inte så mycket kreativitet i det där rummet och helt plötsligt hade det bytt namn till "skräprummet"
"Titta i skräprummet", sa vi alltid om man letade efter något. Men det orkade man förstås aldrig göra, för där fanns så mycket saker att man var tvungen att nästan skotta sig igenom all skit för att överhuvud taget komma in. Då var man hellre utan sina snygga höstboots eller sin livsviktiga ögonfransböjare.
Men alla barn som kom hem till oss tyckte att skräprummet var förfärligt kul att gå på upptäcksfärd i. Vår lilla 5-åriga granne brukade alltid ta sig en liten titt varje gång hon var över hos oss, och hittade hon något hon ville ha tog hon för givet att hon fick ta med sig det hem. Och det var ju egentligen det absolut mest logiska. I ett rum som heter "skräprummet" borde det ju bara finnas skräp och skräp är ju sånt som skall slängas för att ingen längre använder det. Och då är det ju jättebra att passa på att ta vara på det man vill ha, som en gammal lukttvål med glitter i eller en rosa dockvagn med tillhörande dockor. Jag älskar barn.
Men nu när vi bor i en trea på inte allt för många kvadrat har vi inte riktigt plats för något skräprum längre. Och det är lite synd. För det är faktiskt ganska praktiskt att ha ett rum där man kan ställa alla gamla saker som man inte vill ha just nu, men kanske om tio år eller så. Eller om man får en gammal ful vas av någon avlägsen släkting, då kan den få stå där inne 364 dagar om året och när släktingen kommer och hälsar på på något födelsedagskalas någon gång är det bara att ställa fram vas-eländet på vardagsrumsbordet och låtsas som att den alltid brukar stå där. Hel-praktiskt. Livet blir så mycket lättare med ett skräprum.
Lysholmen i Särö – nära till både hav och skräprum.
Kommentarer
Trackback
