Alltid ett steg före
Jag är verkligen ingen hösttjej. Och ingen vintertjej heller. Lika bra att erkänna det en gång för alla. Jag är en sommartjej. En sommartjej som lever ut mina inre drömmar på sommaren och som tillbringar resten av året med att helt enkelt vänta och stå ut. Vänta ut snön och mörkret och kylan och vänta in värmen och ljuset och allt härligt. Det är på sommaren mitt riktiga jag lever.
Sedan vet jag ju att det finns dom som på riktigt tycker att det är mysigt med murrig höst och iskall vinter. Och julen och termobyxor och allt det där, och visst, jag kan hålla med om att även det har sin charm.
I max en månad. Sedan vill jag bada och grilla och gå i shorts och linne igen. Så därför känns det bara så helt felplanerat att sommaren faktiskt bara (i bästa fall) utgör ca tre månader av året medan vintern och mörkret dominerar så mycket längre.
Men eftersom Moder jord eller vem det nu är har planerat som hon har gjort så får vi sommartjejer helt enkelt hitta våra egna små överlevnadsknep för att klara vintern. Och tyvärr innebär min taktik att inte leva i nuet som alla livscoacher och kloka människor säger utan att istället hela tiden ligga ett steg före. För när kylan biter fast och tomten gör sig redo med sin stora säck, då tänker jag att snart, snart är det dax. Då blundar jag och kan redan känna sanden mellan tårna. Och när nyårsraketerna sprakar är jag visserligen rent fysisk med och skålar i vinternatten men mentalt ligger jag på en solvarm klippa på min sommarö och blir brun och fin i min nyinköpta bikini. Då hör jag inte alla pang och alla smällar – då hör jag bara måsarnas skriande och det svaga kluckandet från en fiskebåt i fjärran. Då är det nära.
Och då vet jag exakt var i förrådet lådan men sommarkläder ligger, och jag vet exakt vilken affär som fortfaranade har en liten hoppfull hylla med solkrämer undangömd någonstans i butiken. Dags att bunkra och förbereda sig. Förbereda sig för en fantastisk tid. Och även om det bara är september nu och mer än ett halvår kvar tills jag kan springa barfota i gräset och äta smultron från ett strå igen så känns det ändå hoppfullt. För jag överlever vintern genom att se varje mörk och kall kväll som ytterligare ett litet steg närmare ljuset och sommaren. Nu är det nära. Den fantastiska tiden väntar.
Och jag har redan myggsprejen redo.
En annan liten sommartjej!
Sedan vet jag ju att det finns dom som på riktigt tycker att det är mysigt med murrig höst och iskall vinter. Och julen och termobyxor och allt det där, och visst, jag kan hålla med om att även det har sin charm.
I max en månad. Sedan vill jag bada och grilla och gå i shorts och linne igen. Så därför känns det bara så helt felplanerat att sommaren faktiskt bara (i bästa fall) utgör ca tre månader av året medan vintern och mörkret dominerar så mycket längre.
Men eftersom Moder jord eller vem det nu är har planerat som hon har gjort så får vi sommartjejer helt enkelt hitta våra egna små överlevnadsknep för att klara vintern. Och tyvärr innebär min taktik att inte leva i nuet som alla livscoacher och kloka människor säger utan att istället hela tiden ligga ett steg före. För när kylan biter fast och tomten gör sig redo med sin stora säck, då tänker jag att snart, snart är det dax. Då blundar jag och kan redan känna sanden mellan tårna. Och när nyårsraketerna sprakar är jag visserligen rent fysisk med och skålar i vinternatten men mentalt ligger jag på en solvarm klippa på min sommarö och blir brun och fin i min nyinköpta bikini. Då hör jag inte alla pang och alla smällar – då hör jag bara måsarnas skriande och det svaga kluckandet från en fiskebåt i fjärran. Då är det nära.
Och då vet jag exakt var i förrådet lådan men sommarkläder ligger, och jag vet exakt vilken affär som fortfaranade har en liten hoppfull hylla med solkrämer undangömd någonstans i butiken. Dags att bunkra och förbereda sig. Förbereda sig för en fantastisk tid. Och även om det bara är september nu och mer än ett halvår kvar tills jag kan springa barfota i gräset och äta smultron från ett strå igen så känns det ändå hoppfullt. För jag överlever vintern genom att se varje mörk och kall kväll som ytterligare ett litet steg närmare ljuset och sommaren. Nu är det nära. Den fantastiska tiden väntar.
Och jag har redan myggsprejen redo.
En annan liten sommartjej!Kommentarer
Trackback
